Dagbok

Februari

Ai-Ais, Namibia 2004-02-28 11:04

Hej, hej!

Ja, då har vi avverkat ännu ett land, Sydafrika. Det är helt otroligt vad tiden går fort när man har roligt. Nu har vi varit i 17(!) olika länder och detta på fem månader. Vi har svårt att föreställa oss att vi faktiskt har gjort en Europa turné på denna resa, det känns som om det var för flera år sedan. Men ni där hemma (och alla andra) ska veta att vi fortfarande stortrivs på våran motorcykel och att vi, även efter fem månader, verkligen njuter av att resa.
Och för er som undrar hur ett förhållande påverkas när man spenderar 24 timmar om dygnet sju dagar i veckan (ja, det är inte långt ifrån) så kan vi berätta att vi inte skulle kunna ha det bättre. Vi trodde nog att det skulle bli tuffare än vad det är, att vi skulle gå varandra på nerverna och bråka mycket. Men nej, allt flyter på så otroligt bra. Det flyter faktiskt på så bra att vi har förlovat oss!!!

Sammanfattningsvis så är Sydafrika ett av våra absoluta favoritresmål. I Sydafrika så finns verkligen det mesta; hjälpsamma, trevliga människor och spännande kulturer, vita stränder och korallrev, otroliga bergsformationer och härliga serpentinvägar, snabba asfaltvägar och billig bensin, gröngrön subtropisk regnskog, vattenfall, små charmiga afrikanska byar med lerhyddor, stora maffiga storstäder och många, många nationalparker med alla möjliga vilda djur, för att bara nämna en liten del. Det är dessutom väldigt enkelt och komfortabelt att resa i Sydafrika. Någor vi uppskattade efter tre primitiva månader i Västafrika.
Det finns dock en annan viktig och intressant del av Sydafrika som vi tycker mindre om, de sociala klyftorna mellan vita och svarta. Även om dom gamla apartheidreglerna upphörde i början på 90-talet så har Sydafrika en lång väg att vandra. Sydafrika är Afrikas rikaste land, men denna rikedom fördelas generellt bland dom vita människorna. Visst, det finns en växande svart medelklass men det är hela 85% av Sydafrikas befolkning som är svarta och, vi har inga siffror, men det kan inte vara en stor procentandel som lever med mer än en månadsinkomst på några hundralappar i månaden (eller ingen inkomst alls, arbetslösheten är hög i Sydafrika).
Visste ni förresten att hela 20% av Sydafrikas befolkning har HIV/Aids? Ja, minst en av åtta!!! Detta är en ”svart” sjukdom. Många barn föds med HIV, föräldrarna dör vid alldeles för ung ålder och släkt eller grannar får ta hand om ännu ett barn, vilket dom inte alls har pengar till. Dessa människor har varken kunskap om viruset och knappast pengar till mediciner och sjukvård, och HIV/Aids problemet bara växer...
Det är så sjukt när man är ute och åker motorcykel i Sydafrika. Ena stunden så åker man omkring bland lerhyddor och en massa tiggande barn, några minuter senare så är man helt plötsligt i en ”vit” otroligt mysig liten modärn stad, lite senare på dagen så passerar man skitiga kåkstäder så stora att ögat inte kan se var dom slutar och granne med kåkstäderna så ligger en stor maffig storstad. Kontraster, kontraster, Sydafrika är verkligen ett kontrasternas land. Ett land som får en att reagera. Ena stunden så gapar man åt dess skönhet och andra stunden så är man så förbannad så det ryker ur öronen.

Denna vecka så har vi utforskat ”världens vackraste stad”, Cape Town. Och Cape Town är verkligen helt otrolig, vi stormtrivdes. Vi spenderade en hel vecka i storstan och under denna tid så klättrade vi bl. a upp för Table Mountain (berget som ligger mitt i staden), en ganska slitsam men kul hajk som tog två timmar. Vidare så besökte vi så klart Robben Island där Nelson Mandela satt fängslad i 27 år. Våran guidade tur till denna ö var verkligen intressant, speciellt med tanke på att våran guide faktiskt var en före detta politisk fånge som satt fängslad på Robben Island under samma tid som Mandela. Det var skapligt chockerande historier han hade att berätta, kan vi lova.
Den absoluta höjdpunkten i Cape Town var när vi tog motorcykeln till Cape of Good Hope. Hela kustvägen, en perfekt väg för motorcykel, till Afrikas Sydvästligaste punkt är otroligt fin, det kändes nästan som vi spenderade dagen i en serie med vykort, så fint var det.

Igår så passerade vi gränsen till Namibia, ett land som vi verkligen ser fram emot att utforska, och nu befinner vi oss nästan i öknen igen. Det är lite komiskt bara. Vi visste inte var vi skulle ta vägen här i Namibia och bestämde oss snabbt för att åka till närmsta stad Ai-Ais. Det visade sig dock att Ai-Ais inte alls är någon stad utan en slags ”resort” med varma källor, spa och mineralbad. Det är jäkligt fint här, nästan lite lyx. Vi tältar mitt bland berg, babianer, tennisbanor, swimmingpool och sånt. Saken är bara den; vem njuter av varma källor när det är 45 grader varmt? Även swimmingpoolen är het så det nästan ryker om den. Vi har kommit fram till att det svalkar mest när man går upp ur poolen...

Till sist så har vi fått en del frågor vad gäller våran utrustning. Och vi kan inte säga annat än att vi är otroligt nöjda. Allt fyller sin funktion och allt håller. Vad gäller våran motorcykel, Honda Africa Twin, så skulle vi inte kunna tänka oss en lämpligare hoj för ändamålet. För det första så känns hojen som gjuten för alla underlag. Det spelar ingen roll om vi åker på asfalt, i öken, bland berg och djupa dalar, på grus eller på inga vägar alls, vår MC passar verkligen för allt. Ibland så måste man förstås gasa på lite extra:-) Eftersom vi är två som sitter på så är det också viktigt att hojen är stabil, komfortabel och slitstark. Vi trodde nog att vi skulle ha lite kramper här och där efter så många mil (ungefär 3000 mil i skrivande stund), men ingen av oss klagar. Honda Africa Twin är dessutom känd för att vara driftsäker, en viktig egenskap när man är ute och åker i en kontinent där MC-reservdelar knappt finns:-) Från Sverige och hit, Namibia, så har vi faktiskt inte ens fått en punka (peppar, peppar) heller inga andra stora problem.
Vidare så är vi otroligt nöjda över våra MC-ställ, STR (Lindstrands). Dessa ställ funkade lika bra när vi åkte genom ett regnigt och ruskigt Europa som de gör i varma Afrika. Outlast-fodret i ställen är temperaturreglerande och svettreducerande och vi är verkligen imponerande över hur svalt detta foder håller sig i värmen. Vi rekommenderar definitivt STR ställ till andra MC-åkare!!! Vidare så sitter våra hjälmar (AGV) som gjutet och håller våra huvuden kalla i hettan, även stövlarna och handskarna passar perfekt här i Afrika. Vi hade inte kunnat tänka oss bättre ställ från topp till tå. Helt ärligt! I övrigt så är vi stolta över vårat vackra och tåliga slott, Jack Wolfskin Tundra II och våra sovsäckar som är små, lätta och alldeles lagom svala. Vidare så har vårat multifuelkök hållit oss mätta och goa genom hela resan och camelpacken är verkligen ett måste på en sån här resa. Det är viktigt att man håller vätskebalansen under kontroll.

Vi beklagar att denna uppdatering kom lite sent. Saken är den att södra Namibia är väldigt öde, ungefär 50-60 mil mellan varje byhåla och kanske 100 mellan städerna, så vi har haft problem med att hitta internet. Nästa uppdatering kommer redan på tisdag.

Bildgalleriet är uppdaterat med bilder från Sydafrika, Swaziland och Lesotho!

Vi ses,

Helena och Danne

Cape of Good Hope	Cape Town sett från Robben Island	Ja, då var vi tillbaka i öknen

Upp

Ais-Ai, Namibia 2004-02-24 15:19

Hej alla glada!

Vi befinner oss nu i en liten resort mitt ute i ingenstans och allt ar kanonbra. Vi har dessvarre inte nagon mojlighet att varken koppla in varan dator eller anvanda en diskett (sa vi i alla fall kan fa ut texten). Avstanden ar langa och dom flesta stader har i sodra Namibia ar ganska sma och verkar sakna internet cafeen. Imorgon sa aker vi vidare och forhoppningsvis sa kommer den riktiga dagboksrapporten antingen da eller dagen efter.

Vi beklagar detta!!!

Vi ses sa snart som mojligt.

Helena och Daniel

Upp

Cape Town, Sydafrika 2004-02-15 21:23

Tjena, läget!

Nu har vi har kommit halvvägs!!! Häromdagen så passerade vi nämligen Afrikas absolut sydligaste punkt, Cape Agulhas. Det är vid denna punkt som det Indiska havet och Atlanten möts. Dessa två hav skiftar i olika färger, grönt respektive blått, och det sägs att om man tittar riktigt noga så ska man kunna se en linje i vattnet.
Efter fem månader och ungefär 2700 körda mil så åker vi för första gången norrut, i riktning Sverige. Vi är med blandade känslor sakta men säkert på väg hemåt.

I tisdags så hade vi våran hittills varmaste dag, 53 grader i solen och 48 grader i skuggan. Vi befann oss på morgonen i ett svalt Jeffreys Bay, alldeles vid havet, men när vi började våran resa mot Oudtshoorn, ungefär 30 mil inåt landet, så sa det bara pang och det blev så varmt att det var helt otroligt. Vanligtvis så brukar vinden fläkta ganska friskt även när man kör i värme, men denna dag så verkligen brände vinden i ansiktet, det var nästan så det gjorde ont. Eftersom vi befann oss i ett ganska öde och alldeles öppet landskap så var det till råga på allt svårt att hitta någon rastplats eller skugga. Vårat enda alternativ var därför att hålla 120 km/h, låta svetten svalka kroppen och det kokande vattnet i våra camelpack (som lika gärna kunna bytts ut mot kaffe) släcka törsten. Väl i Oudtshoorn så hade vi i alla fall turen att hitta ett hostel med en swimmingpool och det var där vi tillbringade resten av dagen, kvällen och halva natten. Snacka om värme!!!
Dagen därpå så var det tack och lov lite svalare. Eftersom det praktiskt taget kryllar av strutsfarmar i Oudtshoorn så tog vi chansen att provköra en av dom långbenta fåglarna. Vi kan meddela att det inte var direkt lätt att hålla sig kvar i "sadeln" och att Hondan fortfarande är våran favorit.
Oudtshoorn stora turistattraktion är de kända Cango grottorna. Fem otroligt vackra grottor, tillsammans tre mil långa, som för flera miljoner år sedan skapades av naturens fenomen. Och dessa grottor är verkligen vackra, det är helt otroligt vilka formationer som vatten och kalk kan skapa. Det finns en äventyrssektion i Cango grottorna som vi uppskattade. Det var verkligen skitkul att klättra, kräla och åla sig igenom gångar och hål som på vissa ställen var så små som 25 centimeter breda eller höga.

I skrivande stund så befinner vi oss i "världens vackraste stad" Cape Town. Vi är egentligen inga stora fan av storstäder, i alla fall inte när vi reser, men Cape Town har gjort ett väldigt gott intryck på oss. För det första så är staden väldigt vackert benägen alldeles vid havet och omringad av berg och för det andra så är här så avslappnat och harmoniskt. I övrigt så kan vi berätta att vi har en liten "festival" denna vecka med mycket att fira. Igår så var det ju som bekant "Alla hjärtans dag", idag så har vi varit ute och rest i fem månader, imorgon så är det fyra år sedan vi träffades och på onsdag så fyller Danne 25 år. Men detta är inte allt, denna vecka så kommer en till stor sak att ske och firas. Dom som läser dagboken nästa vecka får veta...

Ha det sa bra!

Daniel och Helena

Danne trillar av strutsen	Helena ålar sig igenom Cango grottan	Cape Alguhas, Afrikas sydligaste punkt

Upp

Hogsback, Sydafrika 2004-02-08 11:48

Hemsk mycket hej!

Denna vecka kan man säga att vi har tagit semester från semestern. Eftersom Danne har varit lite krasslig, bihåleinflammation, så har det varit välbehövligt med lite vila. Vi har mestadels umgåtts med trevligt folk, njutit av Sydafrikas backpackatmosfär samt fascinerats av den otroliga naturen på Sydafrikas vilda kust (the wild coast). Den vilda kusten är till skillnad från kustområdet längre söderut otroligt vild, brutal och orörd. Otroligt vackert och häftigt. Det är inte varje dag man har en milslång strand alldeles för sig själv.

Innan Danne blev sjuk så hann vi dock med en riktigt blöt kväll i Coffee Bay. Det var egentligen inte meningen att vi skulle bli så himla ”vingliga”, men så fort vi äntrade puben på hostlet vi bodde på, Coffee Schack, så började hela stället att vråla ”Buffalo”. På Coffee Schack så är det nämligen förbjudet att dricka sin öl med höger hand, gör man det så har man gjort en ”Buffalo” vilket innebär att man måste svepa. Vi, speciellt Danne, hade lite svårt att snappa upp denna regel och vi kan avslöja att kvällen avslutades med att en stark irländare fick bära Danne till tältet. Detta var faktiskt våran första riktiga partajkväll sedan Bordeaux, Frankrike. Om vi hade kul? Vi kommer inte ihåg...

Efter några regniga men trevliga dagar i Coffee Bay så åkte vi vidare till ett soligt Cintsa, ett litet samhälle på östkusten. I Cintsa så bodde vi på vad som omtalas som det bästa hostlet i hela Sydafrika, Buccaners Backpackers. Och snacka om paradis. För det första så är Buccaners otroligt vackert benäget alldeles vid havet och en lagun. Vidare så får man verkligen en chans att aktivera sig på detta ställe. Förutom att sola och bada så ägnade vi bl. a våra fem dagar i Cintsa till att paddla kanot, vindsurfa, klättra på hostlets klättervägg, spela pingis och biljard.
Något som vi glömt att nämna är att hojen sedan Ghana har tagit oroväckande mycket olja. Vi har antagit att detta har berott på dålig bensin och höga höjder men på väg till Cintsa så tyckte vi oss dessutom höra något annorlunda ljud från motorn. Med en stor dos oro i våra kroppar så åkte vi därför till en MC-butik och lämnade in motorcykeln på service (välbehövligt efter mer än 2500 körda mil). Direkt vi kom dit så var så klart ljudet som bortblåst och servicekillarna hittade inget som helst fel på hojen, de kunde heller inte ge oss något konkret svar på varför hojen tagit så mycket olja. Efter att ha servats med nytt oljefilter, ny olja, nya tändstift, färskt kylarvatten, nycheckade ventiler så går nu våran Afrikanska tvilling åter som ett ivrigt ånglok. Varför motorcykeln tog så mycket olja (vi måste åka några mil till för att se om den fortfarande gör det) och vad det var för ljud vi hörde är dock fortfarande ett mysterium.

Nu befinner vi oss i Hogsback som är ett friskt, charmigt och otroligt avslappnande litet samhälle mitt bland subtropisk regnskog och berg. Det var faktiskt här (och i Finland) som J.R.R. Tolkien fann sin inspiration till ”Sagan om ringen” trilogin. Och det kan man förstå, omgivningen i detta samhälle är verkligen häpnadsväckande. Här finns mängder av vattenfall (ja, det är värst vad många vattenfall det har blivit nu på slutet), färgglada blommor och igenväxt regnskog med dom mest imponerande typer av träd. Vi var på en svettig heldagshajk i dag och medan vi bokstavligen talat ålade oss igenom grönskan, nästan snubblade över ormar (i alla fall en) och imponerades av naturen så upplevde vi också en slags mystik som vi sent kommer att glömma. Det kändes verkligen som om vi befann oss i en sagovärld, det var nästan så vi kunde skymta älvor, hobbitar och orker bland trädstammarna.
Här uppe bland bergen så har vi också träffat en trevlig och intressant man, Bengt, som jobbar för Afrikagruppen. I morse så bjöd han oss på en frukost bestående av Kalles kaviar, prästost och messmör. Äkta svensk Kalles kaviar! Hogsback är definitivt ett ställe som vi alltid kommer att minnas, på alla sätt och vis.

Ha det!

Helena och Danne

Helena mellan havet och lagunen i Cinsta	På vandring bland älvor och hobbitar	Ett av MÅNGA vattenfall i Hogsback

Upp